Monica Byrne: A sci-fi vision of love from a 318-year-old hologram
Monica Byrne: En sci-fi-vision av kärlek från ett 318 år gammalt hologram
Novelist, writer, culture critic and playwright Monica Byrne thinks that there's an infinite number of stories to tell, and she intends to tell as many as she can. Full bio
Double-click the English transcript below to play the video.
och lita på att ni är där.
and trust that you're there.
in the sand in front of me
i sanden framför mig
så det ser ut som jag svävar i luften.
and look like I'm floating in midair.
på en strand under en palm,
where your stage used to be.
is a creator's worst enemy.
är en konstnärs värsta fiende.
her to design something
som en präst skulle kunna ha haft på sig
in 23rd-century Cairo.
att göra den
var ett gammalt överkast
that another resident left behind.
creation needs constraint."
konst behöver begränsningar."
om min största upptäckt.
about my greatest discovery.
har min besatthet varit evigt liv,
has been eternal life,
that your research will pay off.
att er forskning kommer löna sig.
is now 432 years,
att göra livet evigt.
the human lifespan indefinitely.
att vi någon gång
where we'll be content.
desto längre vill vi leva,
the longer we want to live,
hur man kan segla ut i en båt på Europa
take out a boat on Europa
över hela planeten,
all over the planet,
som man kan stanna till och besöka
that you can stay and visit
where there's just one songwriter
där det bara finns en låtskrivare
where there's no one
och som det aldrig gjort,
of touching your foot to sand
som ingen annan fot rört förut.
i 400 år med enbart det.
in the Northeast.
with my naked eye.
and Ramachandran on the Equator.
passerade vi varandra på Azaditorget,
each other in Azadi Square,
or introducing herself or anything,
eller presentera sig eller så, sade hon:
we didn't just pass through each other?"
passerade genom varandra?
"Who the hell are you?"
"Vem i sjutton är du?"
för svaret är så självklart.
eftersom elementarpartiklar har massa
between elementary particles
mellan elementarpartiklar
that also has the properties of mass,
som även den har massans egenskaper,
då hon gillar att driva med främlingar,
"I thought you'd say that.
so that particles have mass.
så att partiklar har massa.
med ljusets hastighet
each other at the speed of light
climbing up into a mountain range together
på väg upp mot en bergskam tillsammans
constellations of words
dök upp inom oss för att beskriva dem.
och kastade dem över axeln
as soon as we made them,
and go on to the next thing, on and up.
oförtrutligt uppåt.
var som om vi alltid bakade bröd,
was like we were always making bread,
adding in a little more flour
fortsatte hälla i lite mer mjöl
att baka något av den.
så var Navids besatthet beröring.
Navid's obsession was touch.
ner över mitt ansikte så sakta
down over my face so slowly
på hennes kropp och min.
the difference between her body and mine.
and dig her shoulder into mine
och körde in axeln i min, och sade:
this feel so good?"
for her facetious question,
på sin skämtsamma fråga, men...
satte sin egen begränsning
its constraints,
hur man tror framtiden ska bli,
the future is going to be like
humans could freeze themselves
att man kunde låta sig frysas ner
humans could replace organs
att man kunde ersätta organ
is the only place people live.
människor bor på.
det ställe man åker till för att dö.
people come to die.
what everyone does,
att jag skulle göra det alla gör;
and send her to Earth,
would have to look at her
skulle behöva se på henne
or think about her and her ...
eller tänka på henne och hennes...
av hennes fysiska kropp.
her actual physical body.
was fascinated by it,
förändringen som den genomgick,
oberoende av vad hon ville.
day by day, independent of her will.
just before we left, said,
like you think your love is that special."
skulle vara så himla speciell."
fortsatte jag jobba med
att jag skulle kunna göra något annat.
på det Navid sagt till mig,
that Navid said to me
is subject to entropy.
att massa påverkas av entropi.
i det här universumet utan massa.
in this universe without mass.
där Higgsfältet var omvänt.
where the Higgs field was altered.
på subatomär nivå i min kropp
subatomic movements in my body
var att skapa en spiraldimension
was to create a coil dimension
tiden gick oändligt mycket långsammare,
in which time moved infinitely slower,
to move in normal time.
skulle se ut att röra sig i normal takt.
in our universe as a hologram --
i vårt universum som ett hologram -
för henne att jag lyckats.
almost normally to all eyes,
som såg nästan normalt ut,
Navid loved most,
fortfarande med sina lakan,
in blue and violet blooms on the insides,
blå och lila fläckar på insidan,
and further apart,
mellan deras andetag,
only because it ends.
just för att det har ett slut.
they allow perfect freedom.
de ger fullständig frihet.
here this morning.
who passed by what it felt like,
som passerade hur den känns,
som smält smör.
like melted butter.
att återfå min kropp.
but the space you give me.
utom den ni ger mig.
ABOUT THE SPEAKER
Monica Byrne - Author and playwrightNovelist, writer, culture critic and playwright Monica Byrne thinks that there's an infinite number of stories to tell, and she intends to tell as many as she can.
Why you should listen
Novelist, writer, culture critic and playwright Monica Byrne deftly avoids the traps of conventional fiction by inventing mold-breaking characters who express themselves in surprising ways. Her first novel, The Girl in the Road, has garnered acclaim both inside and outside the spheres of science fiction.
In addition to her work on her new novel The Actual Star, Byrne is a resident playwright at Little Green Pig Theatrical Concern in Durham, NC. Her story "Blue Nowruz" was commissioned for TED2015 by Neil Gaiman. She holds degrees in biochemistry from MIT and Wellesley.
Monica Byrne | Speaker | TED.com