John McWhorter: Txtng is killing language. JK!!!
John McWhorter: Messande dödar språket. JK!!!
Linguist John McWhorter thinks about language in relation to race, politics and our shared cultural history. Full bio
Double-click the English transcript below to play the video.
att sms:ande är ett gissel.
eller åtminstone skrivförmåga,
ur en annan vinkel,
är någonting mirakulöst,
skrift överhuvudtaget.
har blivit genetiskt anpassade för.
kom in i bilden mycket senare
om när det exakt skedde,
ungefär kl. 23:07.
skriften har sina fördelar.
eftersom det är en medveten handling,
med språket än vad som vore möjligt
ett utdrag från Edward Gibbons
varade i över tolv timmar
det skamfulla exemplet
och självaste Surena".
– ingen pratar så.
inte göra det om de vill
på ett avslappnat sätt
nångång får chans att banda in
människor som pratar.
Det är mycket mer telegrafiskt.
väldigt annorlunda än skrift.
att eftersom vi ser språket
Det är två saker.
skett en viss överföring
som man ser att någon håller
harklar sig och inleder med:
och sen talar de
något att göra med ledigt tal.
långa meningar som den från Gibbon.
man skriver, och till exempel
huvudhändelsen under det evenemanget.
talade Edward Everett
inte skulle betyda så mycket för oss idag
till det i två timmar.
de talade som man skrev.
vara att man kanske också
att rent materiellt,
mycket svårare förr i tiden
materialen inte var ämnade för det.
att göra det för hand
och då är kommunikationen begränsad.
på en manuell skrivmaskin,
elektriska skrivmaskiner,
tillräckligt snabbt för att hinna med
snabbt kan ta emot meddelandet.
som kan ta emot ett sådant meddelande
som tillåter oss
kommer in i bilden.
eller kommatering när man sms:ar,
tänker du på det när du pratar?
göra det när du sms:ar?
trots att det involverar
Det är vad sms:ande är.
att se det som en form av förfall.
hopsäckade strukturen,
och sättet som vi är vana vid
och vi tänker
hos talet via fingrarna.
är det som vi vill se
det rent teoretiskt det,
på äldre texter användes det
att skratta hejdlöst.
– hur det har utvecklats –
att skratta hejdlöst.
något mycket mer svårfångat.
är långsam just nu"
det är det som LOL betyder.
en 10-sidor lång uppsats".
Låt oss fundera på detta.
Det är en markör för anpassning.
för diskurspartiklar.
av verkliga personer har dem.
använder i slutet av många meningar.
dagens svarta ungdom i USA pratar,
kunde skrivas om ämnet
vad LOL gradvis har blivit.
språket mellan verkliga personer.
så som vi är vana vid,
om "haha", men vi hinner inte –
försöker skjuta med ett öga".
Jake pratar om efter det,
i det verkliga livet
och vill ändra samtalsämnet.
och blickar tankfullt ut i intet
"Hmm, det får mig att tänka på ...",
utan det som man verkligen
är att byta samtalsämne.
inom detta medium.
som språkvetare kallar för
– eller två, eller tre.
en sådan från snedstrecket.
med nya konstruktioner
och ändå är det lätt hänt
eller multiplikationstabellen,
inte bara 1956.
i "Downton Abbey" är vältaliga
i landet hörs ropen:
inte stava, inte kommatera'."
ännu längre bak i tiden än så.
oeleganta uttryck i skrift."
att studera på college.
skolföreståndare är upprörd
"med vemod har noterat
av originalet"; bla-bla, bla-bla, bla.
tillbaka till år 63 f.v.t. (Skratt)
som inte tycker om
han skrev om hade blivit franska.
(Skratt) (Applåder)
som oroar sig över sånt här
jorden att snurra.
på sms:andet nuförtiden
ett helt nytt skriftsätt
håller på och utvecklar,
sina vanliga skrivkunskaper.
om att ha två dialekter.
om att ha två "skriftdialekter".
beviset för den balansakt
inte medvetet förstås,
av deras lingvistiska repertoar.
på ett internat år 1993
på den där anslagstavlan.
– inte så länge sen,
galna äventyr", de typerna –
skrivet av en 20-åring idag.
om vad hälften av det betydde
har utvecklats
då de gör något så världsligt,
då de knapprar runt
om jag kunde resa till framtiden,
om David Simon
jag skulle vilja veta det.
vad som pågick i "Downton Abbey".
i vilken riktning det här språket
skicka tillbaka dem till oss här och nu
det här lingvistiska miraklet
ABOUT THE SPEAKER
John McWhorter - LinguistLinguist John McWhorter thinks about language in relation to race, politics and our shared cultural history.
Why you should listen
John McWhorter is Associate Professor of English and Comparative Literature at Columbia University, teaching linguistics, Western Civilization and music history. He is a regular columnist on language matters and race issues for Time and CNN, writes for the Wall Street Journal "Taste" page, and writes a regular column on language for The Atlantic. His work also appears in the Washington Post, the Chronicle of Higher Education, Aeon magazine, The American Interest and other outlets. He was Contributing Editor at The New Republic from 2001 until 2014.
McWhorter earned his PhD in linguistics from Stanford University in 1993 and is the author of The Power of Babel, Doing Our Own Thing, Our Magnificent Bastard Tongue, The Language Hoax and most recently Words on the Move and Talking Back, Talking Black. The Teaching Company has released four of his audiovisual lecture courses on linguistics. He guest hosted the Lexicon Valley podcast at Slate during the summer of 2016.
Beyond his work in linguistics, McWhorter is the author of Losing the Race and other books on race. He has appeared regularly on Bloggingheads.TV since 2006, and he produces and plays piano for a group cabaret show, New Faces, at the Cornelia Street Cafe in New York City.
John McWhorter | Speaker | TED.com