Shane Koyczan: To This Day ... for the bullied and beautiful
Shane Koyczan: Än idag... för de mobbade och vackra
Shane Koyczan makes spoken-word poetry and music. His poem "To This Day" is a powerful story of bullying and survival, illustrated by animators from around the world. Full bio
Double-click the English transcript below to play the video.
för min mamma sade,
kommer någon krossa det en vacker dag.”
var inget bra gömställe.
så många gånger.
att stå för den jag är.
när man inte vet vem man är.
gjorde andra det åt oss.
kan vara det vi redan är.
ålderns sötebrödsdagar.
att mina föräldrar stack
När jag var 13 ville jag döda en unge.
att allvarligt överväga en yrkeskarriär.
vad jag inte fick bli.
att acceptera den identitet
så lätta att avfärda?
och alltför urskuldande.
fick också öknamn.
Jag hade tänkt ut alltihop.
skulle vara sopkrossen. (Skratt)
”Jag tar ut soporna!”.
Duke "Containern" Droese,
”Nu då? Vart vänder jag mig nu?”
kom det jag älskade tillbaks till mig.
jag kan minnas att jag skrivit
som krävde att jag hatade mig själv.
hatade jag mig själv
oaktat den lätthet med vilken
en ursäkt att aldrig komma i tid,
att ta mig förbi varje brutet löfte.
född ur frustrationen
att kalla mig ”Yogi”,
och sade, ”För många picknick-korgar”.
är svårt att lura någon,
och förväntade sig nästa alla rätt.
när han såg genom rummet på mig
hålla upp min skrivning med 28 rätt av 30,
när han såg på mig, frågande,
”Smartare än medelbjörnen, din jävel.”
och karateslag var samma sak
så lät hon mig fortsätta.
att tjocka ungar inte är gjorda
och slog högra halvan av kroppen blå.
för att jag lekt där jag inte fick vara.
såg gymnastikläraren blåmärkena,
till ett annat litet rum
alla möjliga frågor om mitt liv hemma.
att varje gång jag var ledsen
hur jag fått mina blåmärken.
spreds snabbt på skolan,
som växte upp så här,
som brukade säga det där rimmet
än namnen vi kallades,
någonsin skulle förälska sig i oss,
som fick oss att må som om
i sin snickarverkstad.
och vi försökte tömma oss själva
är något en kirurg kan skära bort,
när hon kallades ful.
längst bak i klassrummet
för ute var det värre.
för att inte visa var vi var.
på hennes bänk
tror hon inte att hon är vacker
knappt halva hennes ansikte.
”Hon ser ut som fel svar
men inte lyckats få bort.”
att hon uppfostrar två barn
börjar med ordet mamma,
innan de ser hennes hud,
ympad in i ett annat familjeträd,
valt ett annat öde.
uppbyggd av tester och piller,
och nedför var klippor,
en tidvåg av antidepressiva,
kunde gå hem till mamma och pappa
till honom, ”Släpp det.”
tänd från båda ändar,
hur himlen böljar sig för dig
som kallade honom sin inspiration,
mellan människor som inte kan förstå
inte om beroende
som växte upp så här.
"Hallå knasboll."
har en arsenal av namn
i en skola och ingen vill lyssna,
på ett soundtrack som fastnat
"Barn kan vara grymma."
från akrobater till lejontämjare,
alla miltals bort från vilka vi var.
och skäggiga damer,
depressioner och ensamhet,
av oss själva och läka,
bestämde oss för att krossa
något vackert hos dig själv,
titta lite närmare, stirra lite längre,
som fick dig att fortsätta
runt ditt brustna hjärta
en grupp eller gäng.
att välja dig sist på basket eller allt.
och trasiga tänder till klassens timme,
fortfarande vara här?
att heja på den som låg under,
som fått motorstopp
från kursen "Vi klarade det",
ABOUT THE SPEAKER
Shane Koyczan - PoetShane Koyczan makes spoken-word poetry and music. His poem "To This Day" is a powerful story of bullying and survival, illustrated by animators from around the world.
Why you should listen
Shane Koyczan is a poet, author and performer. He performed at the opening ceremonies of the Vancouver 2010 Winter Olympics, where an audience of more than 1 billion people worldwide heard his piece “We Are More.”
He has published three books: Stickboy, Our Deathbeds Will Be Thirsty and Visiting Hours, selected by both the Guardian and the Globe and Mail for their Best Books of the Year lists.
In 2012, he released a full-length album with his band Shane Koyczan and the Short Story Long. The album includes the viral hit “To This Day,” which explores the anguish of anyone who grew up feeling different or just a little bit alone. To bring visual life to this image-rich poem, Koyczan invited artists from around the world to contribute 20-second segments of animation to the project. Posted on YouTube on February 19, 2013, by the close of the month the video had been viewed 6 million times.
Shane Koyczan | Speaker | TED.com