Jacqueline Woodson: What reading slowly taught me about writing
Jacqueline Woodson: Vad långsam läsning lärde mig om skrivande
For Jacqueline Woodson, writing is a gift of joy not only to herself but also to her readers, who span all ages and backgrounds. Full bio
Double-click the English transcript below to play the video.
was the most beautiful in all the land.
trädgård var den vackraste i landet.
playing in his garden,
som lekte i hans trädgård,
of "The Selfish Giant" in 1888.
"Den själviske jätten" år 1888.
moved into my Brooklyn childhood
flyttade jätten in i min Brooklyn-barndom
both the Bible and the Quran.
både Bibeln och Koranen.
both religious and recreational,
både religiöst och för nöjes skull,
of television-watching.
you could find my siblings and I
kunde man hitta mina syskon och mig
of our apartment reading,
i vår lägenhet läsandes,
the fire hydrant blasted,
exploderade brandposterna,
we could hear our friends down there
kunde vi höra våra vänner där nere
through our open windows.
genom våra öppna fönster.
I went into my books,
jag tog mig in i mina böcker,
of the outside world.
från världen utanför.
who were racing through books,
som skyndade genom böcker,
running beneath the words,
löpande under orden,
told big kids don't use their fingers.
att stora barn inte använder fingret.
with our hands folded on our desk,
med händerna knäppta på bänken,
then returning them to that position.
vända sida, sen återvända till positionen.
not just on grade level
inte bara på klassnivå
being pushed to read faster.
till att läsa snabbare.
outside of my teacher's gaze,
utanför min lärares synfält,
again told me his story,
den själviske jätten sin historia,
sneaking into his garden,
som smög sig in i hans trädgård,
I learned something new
lärde jag mig någonting nytt
that the kids were forced to play on
som barnen blev tvungna att leka på
that appeared one day,
som dök upp en dag,
trots allt inte ilskna.
of a writer named John Gardner
en författare, John Gardner,
as the "fictive dream,"
som "fiktiva drömmen",
was where I was inside that book,
inuti i boken,
and the world that the author had created
och världen som författaren skapat
were meant to be savored,
att historier skulle njutas av,
maybe years, writing them.
månader, kanske år, med att skriva dem.
to one day become a writer --
ville bli författare -
or the internet or even the telephone,
eller internet eller ens telefon,
and information and memory through story.
information och minnen genom historier.
of connective technology.
av sammankopplande tekniker.
better down the Nile
ner längs Nilen
att förflytta sig längs den,
to preserve the dead
att bevara döda
into the 21st century.
in i 2000-talet.
began making tools from stone,
började tillverka verktyg av sten,
or gestures or drawings,
eller gester eller teckningar,
television channels of my childhood
tv-kanalerna i min barndom
of cable and streaming.
kabel-tv och strömning.
through time and space,
och snabbare genom tid och rum,
is getting pushed out of the way,
blir knuffad ur vägen,
of the narrative.
ut ur berättelsen.
with stories change,
med historier förändras,
to audio to Instagram to Snapchat,
till ljud till Instagram till Snapchat,
beneath the words.
under orden.
regardless of the format,
we never thought we'd go,
vi aldrig trodde vi skulle nå,
we never thought we'd meet
vi aldrig trodde vi skulle möta
that we might have missed.
som vi kanske skulle ha missat.
faster and faster,
snabbare och snabbare,
has led me to a life of writing books
till ett liv skrivandes böcker
and closely at the world,
och nära på världen,
and by doing so,
och genom att göra det,
possibilities of a narrative,
i en berättelse,
I needed to know about writing.
jag behövde veta om skrivande.
I needed to know about creating worlds
jag behövde veta om att skapa världar
could be legitimized,
kunde bli legitimerade,
read or heard by another person,
läst eller hörd av en annan person,
that became a connection between us,
som blev ett band mellan oss,
to not feel alone in this world,
kritan, att inte känna sig ensam i världen
we've changed it before we leave?
vi har förändrat den innan vi lämnar?
and all of it, remembered.
och alltihop, ihågkommet.
to understand the future.
för att förstå det förflutna.
the hard times we're living in,
de svåra tider vi lever i,
those who came before us,
de som fanns före oss,
lived in Greenville, South Carolina,
min familj i Greenville, South Carolina,
called Nicholtown.
som hette Nicholtown.
the descendants of a people
to learn to read or write.
att lära sig läsa eller skriva.
how letters form words,
hur bokstäver formar ord,
and their stories.
och deras historier.
of being threatened with death
att bli hotat till döds
beneath that one.
ännu en historia under den.
to the narrative,
and the ones beneath those.
och de som är nedanför dem.
continue to survive.
fortsätta överleva.
that connected the way I learned to write
sättet jag lärde mig skriva
and older and deeper
och äldre och djupare
kommer det att fortsätta.
who never learned to read.
som aldrig lärde sig att läsa.
out of enslavement,
efter förslavningen,
grad school, beyond.
universitet och utöver det.
seemed to be born reading,
verkade födas läsande,
stepped out of their way.
flyttat sig åt sidan för dem.
the Great Migration wagon --
av det stora migrationståget -
the history of a narrative,
the only way they could hold on to it,
inte var den enda vägen att behålla den,
or their stoops at the end of a long day
eller sina förstutrappor vid dagens slut
through the thick heat of picking cotton
historier i hettan vid bomullsplockandet
and sew them into quilts,
och sy dem till lapptäcken,
into something laughable,
till något skrattretande,
exhale the history a country
andas ut historien om ett land
to imagine an invisible finger
att föreställa mig ett osynligt finger
the author's work
författarens verk
att dränka oväsendet
who finally learned to control fire
som äntligen lärde sig kontrollera eld
the Selfish Giant,
den själviske jätten,
through his garden.
genom hans trädgård.
to my ancestors,
mina förfäder,
berättar en historia,
ABOUT THE SPEAKER
Jacqueline Woodson - WriterFor Jacqueline Woodson, writing is a gift of joy not only to herself but also to her readers, who span all ages and backgrounds.
Why you should listen
Despite being raised by "old-school Southerners" who would've preferred she embarked on a sensible career, award-winning author Jacqueline Woodson tells us that "I've known I wanted to be a writer since I was around seven years old. I loved everything about stories -- how they made me feel and think, the joy good ones brought both the listener and the teller, the double and deeper meanings ... I knew writing made me happiest, and wrote as often as I could.
"Now, when I'm not writing, I'm out speaking about writing. I write for young people and old people. I write for magazines, newspapers. I write speeches and plays. I do this because it's never not joyful for me."
Jacqueline Woodson | Speaker | TED.com